Avfallsanläggningen i Reykjavik har under det senaste decenniet bedrivit en aktiv insamling av deponigas (LFG) vid sina deponiområden för att producera uppgraderad biometan, som sedan används som bränsle för kollektivtrafik och privata transporter i huvudstadsregionen. År 2016 producerades 1 900 000 Nm³ uppgraderad biometan, som distribuerades via bensinstationer i området.
För att möta den växande efterfrågan på biometan krävs en ökad insamling av LFG, samtidigt som metanhalten i den uppgraderade gasen hålls på en hög nivå (cirka 95 % CH₄). Detta kan uppnås genom att både utöka insamlingsområdet för biogas och förbättra effektiviteten i det befintliga uttagsystemet – en kombination som möjliggör ökad gasproduktion utan att kompromissa med bränslekvaliteten.
Tillverkning av metanbaserat biobränsle kräver en hög biometanhalt på över 95 %. För att uppnå denna nivå, särskilt vid användning av vattenskrubbning som uppgraderingsteknik, är det avgörande att begränsa halten av kväve och syre i deponigasen. Samtidigt är det viktigt att minimera utsläppen av deponigas till atmosfären och att möta den växande efterfrågan på transportmarknaden.
Álfsnes, Reykjaviks deponi, kan betraktas som ett system av bioreaktorer där varje deponicell är täckt med jord. Avfallssammansättningen och cellernas ålder är väldokumenterade. Gasinsamlingssystemet byggs successivt ut inom 0,5–2 år efter att en cell har avslutats. Den äldre delen av deponin, som redan är utrustad med gasuttag med ca 200st gasbrunnar, används dessutom som testområde för lakvattencirkulation.
Utbyggnaden av insamlingsområdet och gasuttagssystemet begränsas å ena sidan av deponins fyllnadsgrad och å andra sidan av äldre celler där gasproduktionen i princip har upphört. Därför ligger den största förbättringspotentialen, både i mängd och kvalitet, i att optimera det operativa systemet med hjälp av ett databaserat tillvägagångssätt.
För att uppnå gasutvinningsmålen, både kvalitativt och kvantitativt, har en avancerad miljöövervakningsstrategi implementerats sedan 2014 i samarbete med det miljötekniska företaget ReSource International (RSI) ehf. och verksamhetsutövaren SORPA bs. Övervakningen är utformad som en mångdimensionell strategi som tar hänsyn till både spatiala och tidsmässiga dimensioner.
Utöver manuella mätningar genomförs automatiska registreringar var tionde minut av parametrar i lakvatteninsamlingssystemet, inklusive väderdata såsom lufttryck och vindförhållanden, samt avläsningar vid uppgraderingsstationen. Den andra delen av metoden omfattar kalibrering av gasbrunnarna och optimering av deras insamlingskapacitet. Justeringsventilerna vid respektive brunn regleras baserat på insamlade driftsparametrar och historiska data, med hänsyn till följande princip:
Redan efter 3–4 månader kunde tydliga trender i brunnarnas beteende observeras. Vissa tidigare stängda brunnar öppnades, medan redan öppna brunnar justerades för ett ökat flöde. Under det första året blev även säsongsvariationer i brunnarnas beteende tydliga. Dessutom kunde enklare underhållsproblem snabbt upptäckas och åtgärdas.
Ett år efter projektets start blev det möjligt att analysera data över tid för att optimera både insamlingen av LFG samt drift och underhåll av gasuppsamlingssystemet. Analysdata gav även insikter om korrelationen mellan LFG-sammansättningen och externa faktorer, såsom atmosfäriskt tryck, deponicellernas luftfuktighet, brunnarnas position inom cellerna och deponins aktivitet. Efter två år visade de flesta av de övervakade brunnarna att de hade nått sin maximala kapacitet.
Underhållet av gasuppsamlingssystemet är idag direkt kopplat till övervakningsresultaten. På detta sätt prioriteras varje uppgift och utförs på ett mer evidensbaserat och effektivt sätt. Underhållet spelar också en aktiv roll i optimeringen av systemet och bidrar till att höja biogaskvalitet.
Under år 2 och 3 efter projektstart blir drönarundersökningar en integrerad del av den ordinarie mätplanen. Genom fotogrammetri (RGB) kan georefererade DEM och flygkartor över deponin skapas med en noggrannhet på 3–5 cm. Detta gör det möjligt att visualisera data i en 3D-modell av deponin, vilket ger operatören en bättre helhetsbild. Geodata används även för att planera och styra deponeringsprocessen genom snabba och precisa volym- och höjdmätningar. Drönarplattformarna möjliggör också mätning av nära-infraröda emissioner, vilket ger insikter om vegetationstillväxten och hjälper till att upprätthålla vegetationstäcket på deponin samt förutse eventuella försämringar i växtligheten till följd av förändringar i deponicellen.
Miljöövervakningen av deponin är en kontinuerlig och iterativ process där den ökade avfallstekniska kunskapen möjliggör en djupare och mer omfattande förståelse, samtidigt som insikter och holistiska metoder kan appliceras på andra anläggningar. För deponin i Reykjavik kan nästa steg innefatta:
Innehållet på denna sida är en sammanfattning av ett treårigt samarbete mellan det kommunala avfallsbolaget i Stora Reykjavik, SORPA bs, och det miljötekniska konsultföretaget ReSource International ehf. Tack vare SORPAs engagemang och stöd har vi tillsammans kunnat utveckla gedigen kunskap om deponianläggningarna och uppnå våra mål för att säkerställa hög kvalitet i egenkontrollprocesserna. Den första versionen av den 3D-modell som presenteras här är resultatet av arbetet från masterstudenterna Rossana Gloriosi och Gianni Cordaro från tekniska universitetet i Florens.
Alessandro Sarno runs ReSource Sverige AB as CEO and Co-founder. The company provides environmental monitoring solutions and consultancy within energy and waste management sectors. With a background from Lund University, he spearheads the application of innovative technologies like digital data platforms and drone-based methane monitoring. His versatile approach and commitment to transparency drive the company's expansion of data-driven environmental services across Sweden and Europe.